don't stop believin'
på svenskan, förra veckan såg vi på en film om Astrid Lindgren, då såg jag hur lik hon är farmor på alla sätt o vis!! Att hon blinkar till lite exta med ögonen, har solglasögon på sig för att det inte ska vara för ljust (när hon är ute), sjöng o berättade precis samma som farmor alltid gjorde.... Kommer ihåg, när jag var liten så var jag alltid hos henne o då sa jag alltid "farmor.... kan inte du berätta om han som sa shilivippen" hon förstod alltid vad jag menade när jag sa det, då gick vi in till tv rummet, också satt jag i hennes knä, också berättade hon, samtidigt som hon berättade gjorde hon gester så jag skulle förstå precis hur det gick till. jag såg nills karlsson pyssling på tv;n för nåra dagar sen, då fick jag tårar i ögonen det påminde så mkt om när jag var liten...
Kommer ihåg så väg när vi såg henne sist, då skulle vi precis köra hem mikaela, och då åkte vi förbi för att säga hej. och då var hon jätterörig av morfinet. så vi småskrattade lite åt henne. då sa hon "haha, dom skrattar åt mig, men jag är så rörig så att" då blev jag arg på mig själv. hon kunde ju inte hjälpa det... men hon var lika glad ändå :)
känns inte som att jag är redo att säga hejdå till nån av dom som gått bort än... jag kommer aldrig kunna säga hejdå. jag kommer aldrig säga hejdå. det ända jag kommer säga är att vi snart ses!
älskar dig farmor! <3
Kommentarer
Trackback
