Denise

dagen efter skolavslutningen gick jag och väntade hela dagen på att klockan skulle slå sex, då syrran o pernilla hade varit o hämtat henne.

jag stod ute o väntade i en halvtimma för att dom skulle komma...

sen äntligen ringde dom o sa att dom kom, så ajg skulle göra mig klar. pernilla åkte direkt till stallet med moonis, medans marie skulle o hämta mig innan.

påvägen dit, satt jag och nästan skakade av förväntan, jag tänkte "skitsamma hur hon ser ut, hur hon beter sig och skit i allt! hon kmr vara min!" när jag kom dit sprang jag nästan till transporten o slet upp dörren, o där stod en underbart vacker häst, svettfux. jag gick in för att hälsa, o när jag såg hennes ögon var det som att hon sa "tack, du har räddat mig, jag har stått i en hage i flera år, lets have some fun!"

i 2 dagar stod hon hos annelie, sen red pernilla hem henne..

vi köpte en munkorg till henne, o red henne 2 ggr om dagen, hon tyckte det var jättekul att komma ut o ridas. o när jag satte igång i trav sprang hon som aldrig förr, hon gillade värkligen vinden i håret!;)

hon var lite rädd för kossor, men tillslut kom vi förbi dom utan problem! o det var så skönt, jag var så stålt!

sen kom hovslagaren, o tog bort skorna, o han berättade att hon nog tyckte det gjorde väldigt ont i hovarna... men hon hade inte protesterat direkt. inte så att jag hade tänkt att hon värkligen värkligen hade ont, utan mer att hon bara ömmade lite. då visste jag att hon var en riktigt kämpe, en som värkligen uppskattade det man gör med henne, bara hon får vara med...

sen red jag henne hem till annelie, hon ville inte gärna gå hemifrån, jag tror hon var rädd för att gå hemifrån för hon trodde att jag skulle rida henne nån annanstans och lämna henne... men tillslut kom vi fram.

o hon stört älskade att gå ihop med honeymoon, o hon och fölet leker hela tiden, fölet får göra precis vad han vill med henne, hon är med på allt, bara han leker med henne. så gulligt:)

asså moonis har lärt mig så mkt... hon har lärt mig hur det faktiskt är att värkligen gilla någon, lärt mig att faktiskt våga säga till, och lärt mig att ha riktigt riktigt kul på hästryggen och även på marken.

sitter här med tårar i ögonen, pågrund att att jag faktiskt måste lämna tillbaka henne... önskar att jag kunde ha henne för alltid... jag värkligen älskar henne, bokstavligt. när vi sa att vi nog skulle lämna tillbaka henne, elr bestämde det. grät jag som stjutton, det kommer kännas så tomt utan henne... o så dumt mot henne...

men nu dom sista veckorna kommer jag värkligen visa hur mkt jag faktsikt älskar henne, o hur ledsen jag är för att lämna tillbaka henne...

ni som läste... ni är värda guld för att ni orkade!

moonis... "ps, i love you" <3