Denise

jag ska berätta från början...

när jag,jonte o oliwia var påväg till hagen, sprang piXie runt oss, som att hon varnade för något...

jag skojade lite lätt om att hon var som hachiko, o att vi skulle dö...

hon hängde med oss bort till hagen o skrek mot oss... vi fattade inget...

men sen förstod vi, då moonis plötsligt sprang på fel sida staketet, jag skakade som fan i bena, men kutade att jag orkade för att rädda henne för att försöka ta sig ut på vägen... tillslut fick jag tag i henne, när jag skulle släppa in henne sprang honey ut, o jag sa "snälla, väck mig! det är en dröm! det händer inte,snälla gud! snälla !!!"

men jonte skrek på mig att jag var tvungen att ta henne...

tillslut fickjag tag i henne med, men då hörde jag hur det brakade till, då var moonis än en gång lös, o hade pajjat staketet...

fyfan... jag var så jävla rädd.... o vaar tvungen att släppa honey, o ta in moonis, men honey hängde inte med.... jag skrek på jonte, som nästan stod o grät av rädsla,  att han skulle hämta henne han sa då "jag vågar inte..." då skrek jag "fegis" o gick o hämtade henne själv...

sen stod jag o höll uppe staketet tills pappa kom, då han sa åt mig att tagga ner ett par grader o samla mig, o faktiskt fatta att så kan man inte göra i en situation som denna...

sen ringde jag annelie o förklarade allt för henne... så hon kmr imorgon med el. nu sitter det både över o undertråd.. så om dom springer ut nu vet jag fan inte vad jag ska göra...

ångrar allt jag gjorde... att jag skrek, o toog ut det på jonatan, o att jag sprang o allt! så gör man inte... fan:(

jag gick iaf in o duschade sen efteråt, o grät som fasen, o mina ben skakar fortfarande... tänk om dom hade sprungit ut på vägen, o blivit påkörda, o det skulle liksom vart mitt fel...

två hästar som ientligen inte skulle stått här hemma...

fyfan:( precis i den stunden, näär jag sprang där, insåg jag att jag värkligen skulle kunna dö för att rädda deras liv... jag skulle inte kunna leva medd att dom dog pågrund av mig...

pågrund av att jag inte kunde tänka klart, "man lär sig av sina misstag" säger man ju, men man gör alltid samma misstag om o om igen!

förlåt om ni tycker att detta var jättelarvigt, men allvarligt talat så skiter jag i det! hästar är mitt liv. o det sa jag bara förut, för att jag gillade dom, men idag insåg jag att dom värkligen är mitt liv, o jag ska skydda dom med hela mitt hjärta!<33