Denise

sitter här och läser boken jenny åter igen. usch vad gripande bok! jag har aldrig "velat" läsa, aldrig längtar efter en bok, och aldrig suttit med tårar i ögonen då jag läst. det gör jag med denna boken. det är så otroligt bra, samtidigt som den är så hemsk. tänk vilken uppväXt den killen haft! jag har alltid beundrat honom, men jag har aldrig vetat varför riktigt... om det är för att han är rolig eller något annat... vi såg filmen 'en komikers uppväxt' och den var så sjuuukt dåligt gjord. så man kunde inte riktigt ta den på allvar. men om man tänker på vad som faktiskt hände, han bästa kompis, tomas, hängde sig i 6:an, de "tuffa" (idioterna) killarna i klassen tvingade jonas (juda som han heter i boken o filmen) att slå tomas. judas pappa drack hela tiden, när han väl försökte tillbringa tid med barnen slutade det med att han blev sur. och ja, så mkt mer. o den boken jag läser nu då, som handlar om jenny, om att hon blir våldtagen. att ingen gillade henne och mkt mer. så hemsk! han är så duktig på att skriva! han skriver värkligen som när man försöker berätta något, och inte riktigt hitta ordet man söker, men tillslut kommer man på det! denna boken är så genomtänkt. hela han är så genomtänkt! han har värkligen haft en skittuff barndom, o ändå lyckats så bra! det är rätt sant det man säger "dom som haft det jobbigt när dom var yngre, har så mkt erfarenhet om saker och ting, och lyckas så bra" och det är så sant, men ändel gräver ner sig, drunknar i sig själva, och det kan vara dom vi ser på parkbänkarna med en öl i ena handen, och sin enda jacka i andra handen. eller så har dom haft det väldigt bra, fast dom inte lärt sig något annat. trott att alla ska sköta saker och ting åt dom.